I helgen var jag och S med hundar uppe i Dorotea på besök. På lördagen tog jag och svärfar oss en tur med Qajsa i hopp om att få tag på nån nalle, ingen nalle blev det men Qajsa fick en rejäl motionsrunda och jag fick se vackra vyer...

På söndagen gick jag själv med Qajsa mellan två sjöar, mest för motionens skull. Qajsa söker ut bättre och bättre nu och hittar tillbaka till mig varenda gång nu... det är jag glad för!
 

Qajsa på fjällmyr...
 

 Svärfar kollar in "Astrid"
 

Qajsa var trött efter två dagar i skogen. Här lägger hon sig efter en
sökrunda och dricker myrvatten ur sitt eget fotspår.
 

I måndags kväll for jag och S med hundarna till skogen. Målet med kvällen var att träna Qajsa på att ta sina egna spår tillbaka...

Vi började med att S stod kvar med Qajsa vid vägen i koppel, medans jag gick upp i skogen en bra bit och gömde mig.
Efter ett tag så släppte S Qajsa, och hon fick leta reda på mig själv... det gick bra.

Efter detta lät vi Qajsa söka fritt. Hon pinnade iväg ca 200 meter och stannade ( såg allt på "Astrid" ). Där vet jag inte vad hon höll på med men hon var på samma ställe länge. Vi gjorde en avstickare från hennes spår och satte och för att vänta... vi väntade och väntade...

Till slut så kom hon på att hon skulle följa sina egna spår tillbaka, och när hon kom på våra spår så tog hon dom och hittade fram till oss. Mycket beröm från husse och matte!
Efter det testet tror jag det klickade till, för under nästa sökrunda som var på över 300 bort från oss så tog hon sina spår tillbaka direkt och leta sen reda på oss... Kanon!

Detta var ett bra framsteg, för det värsta som finns är en hund som inte jagar tillsammans med husse/matte utan helt jagar själv utan kontakt. Hunden ska känna sig trygg i att både kunna hitta hem och till föraren.

Vaknade till en fin regnbåge som gick rätt ner bakom en lada i byn... fint.
 

Blää säger jag bara! Två dagar med värdelös jakt på marker där det garanterat finns björn... Hur kul låter det?

Redan på torsdag kväll hade vi skit på vägen runt ett berg, den var någorlunda färsk... bara en dag.
Men tror ni att vi jagade där först? Nej då... Vi skulle minsann jaga på nåt helt annat ställe. Konstigt...

På lördagen spöregnade det hela dagen, och då var jag glad att jag tog med "Astrid"... så jag åtminstone kunde se vart hundarna höll till.

Nu hoppas jag på färska björnspår på jaktmarken som jag kan släppa Qajsa på.

Imorgon åker jag till "världens björntätaste kommun" för årets björnjaktspremiär...
Förberedelserna är i full gång, och ikväll ska jag packa väskan med allt som kan tänkas behövas.

Rapport kommer efter helgen...
 

Nu börjar det närma sig ordentligt... På fredag startar årets björnjakt, och jag och Qajsa kommer att vara på plats i trakterna runt Hammerdal.
Med i jaktlaget kommer ett plotthundsekipage från Katrineholm att delta, samt några laikor från Estland. Det kommer bli väldigt spännande att se och höra dokumenterade björnhundar in action...

Det gäller såklart inte att ha för höga förväntningar, men jag hoppas ändå att vi får tag i en björn så att alla får höra lite hundskall och känna spänningen för ett slag.

Qajsa följer med för att om möjligt få springa lös lite nån av dagarna, och OM det skulle lyckas så får hon ännu en chans att nosa på skogens härskare... live!
 

Igår greppade jag .22:an och laddade bilen med pejlar och kaffe... Jag och Qajsa styrde kosan mot jaktmarken för att om möjligt få tag på en grävling...

Ingen grävling vart det, men Qajsa fick efter bara ca 20 minuter upp en älg inne i contorta-ungskogen. Antagligen hade älgen hört mig redan innan så det bar iväg med i full fart efter några skall i upptaget...
Qajsa hakade på, och jag inbillade mig att jag på långt håll hörde några skall, men det är svårt att säga...

Jag gick efter, och efter att ha gått både upp och ner för markens högsta berg så började jag komma ikapp henne... Hon hade släppt, antagligen blivit ifrånsprungen, och följde nu spåret av älgen som korsat en väg ca 6-7 km från upptaget.
Jag såg på "Astrid" att hon höll sig på ett och samma ställe ute på ett hygge, så jag smög efter i hennes spår och satte mig på 150 meters avstånd och väntade.

Efter ett bra tag så tror jag att hon antingen hörde mig eller fick vind av mig, för då kom hon tillbaka... Hon fick en rejäl träningsrunda, och så även jag... Med hunden i koppel hade vi dessutom 3 km att gå till bilen!

Jag är nöjd med att hon sökte upp och sa några ord på älgen, det visar i alla fall på att hon vågar... Sen så ser jag det som positivt att hon inte släppte i första taget utan hängde på. I framtiden hoppas jag dock att hon mera självmant söker sig tillbaka i sina egna spår, det är en väldigt viktig egenskap hos en hund.
Men jag begär inget av henne än, hon är ung och hon visade på god jaktlust igår... och då har man i alla fall en ämne att jobba med.

Ser redan fram emot nästa släpp...
 

Vi sliter som djur... jag och "frugan". Vi ska flytta in i min mormors hus ( hon flyttar till centralort ), och just nu så håller vi på med lite mindre renoveringar där innan själva flytten... som ska äga rum i helgen.

Det har blitt väldigt sena kvällar och mycket sura/trötta miner de senaste veckorna, men nu börjar vi se ljuset... om än svagt.

Bilder på eländet postar jag när det är klart... om...
 

Förra veckan var jag och hämtade min .22:a hos vapenhandlaren. Sköj sköj!
Det är en halvautomat med 10 skotts magasin.

Bössan är riktigt rolig att skjuta med, och än så länge så kör jag med öppna riktmedel. Funderar fortfarande på om jag ska sätta på ett rödpunktsikte eller en vanlig kikare, eller bara låta den va som den är...
 

Eftersom Qajsa löper för fulla muggar, så får Coda följa med mig på jobbet på dagarna... Härligt tycker han, särskilt idag då han svalkade magen i ett lerigt traktorspår under ett besök på en avverkning.

Nu blir nog matte glad när vi kommer hem... not!