Igår greppade jag .22:an och laddade bilen med pejlar och kaffe... Jag och Qajsa styrde kosan mot jaktmarken för att om möjligt få tag på en grävling...

Ingen grävling vart det, men Qajsa fick efter bara ca 20 minuter upp en älg inne i contorta-ungskogen. Antagligen hade älgen hört mig redan innan så det bar iväg med i full fart efter några skall i upptaget...
Qajsa hakade på, och jag inbillade mig att jag på långt håll hörde några skall, men det är svårt att säga...

Jag gick efter, och efter att ha gått både upp och ner för markens högsta berg så började jag komma ikapp henne... Hon hade släppt, antagligen blivit ifrånsprungen, och följde nu spåret av älgen som korsat en väg ca 6-7 km från upptaget.
Jag såg på "Astrid" att hon höll sig på ett och samma ställe ute på ett hygge, så jag smög efter i hennes spår och satte mig på 150 meters avstånd och väntade.

Efter ett bra tag så tror jag att hon antingen hörde mig eller fick vind av mig, för då kom hon tillbaka... Hon fick en rejäl träningsrunda, och så även jag... Med hunden i koppel hade vi dessutom 3 km att gå till bilen!

Jag är nöjd med att hon sökte upp och sa några ord på älgen, det visar i alla fall på att hon vågar... Sen så ser jag det som positivt att hon inte släppte i första taget utan hängde på. I framtiden hoppas jag dock att hon mera självmant söker sig tillbaka i sina egna spår, det är en väldigt viktig egenskap hos en hund.
Men jag begär inget av henne än, hon är ung och hon visade på god jaktlust igår... och då har man i alla fall en ämne att jobba med.

Ser redan fram emot nästa släpp...