Vår hundgård ligger belägen mot lagårdsväggen med en ingång in genom ett fönster. Inne i "hundrummet" har det vart gammalt och slitet, men i helgen tog jag ett krafttag och ställde iordning det.

Ett galler sattes upp som delade upp rummet i två delar. Detta för att vi ska kunna ha ett element som kan stå fritt från hundtänder under vintern.

Hur som helst så vart jag nöjd med resultatet och hoppas dom kommer gilla att ligga där inne när nordanvinden viner i januari. Vid tillfälle ska jag skruva upp en liggbänk och montera fast en vattenskål i väggen... men nu är det ju i alla fall snyggt och varmt där inne. ( Diila, som inte har så mkt päls, hälsar att det vart bra.)
 

Diila och Coda kollar in deras nya "hundrum".

Idag har jag och Diila vart i skogen på jobb. Inget särskilt med det egentligen, jag jobbar ju i skogen.
Hur som helst så fick den lilla tyskan uppleva sitt första möte med älg.

Jag såg när hon fick vind av dem och i och med det så drog hon iväg som ett skott. Upptaget lät inte vänta på sig och det gick i sakta gångstånd nedanför den brant där jag stod. Jag hängde på för att höra vart det tog vägen men hann aldrig se djuren. Spåren skvallrade att det var ko och kalv det var frågan om.
Ett flertal gånger hade hon så bra kontakt med älgarna att hon såg dem, det hördes väl på skallet hur det plötsligt blev kraftigare och med mera utdragna yl. Älgarna verkade aldrig ha bråttom utan lunkade på i lugnt tempo, dom undrade väl va f-n det var för nån liten råtta som kom och skrek i deras spår...

I ca 10-15 minuter höll hon i älgarna innan hon släppte. Och då började hon "pipa" lite då och då, dvs hon hittade inte hem. Vis av erfarenhet från tidigare unghundar så satte jag mig att vänta. För så länge man har pejl på hunden så kan den inte springa bort sig totalt.

Efter att ha vimsat på i en kvart kom hon så småningom på att hon kunde ta sina egna bakspår och återvända till en glad husse.

Nu ligger Diila i min besöksfåtölj här på kontoret och snarkar. Hon var riktigt trött när hon hittade mig, och jag tror att det mesta var psykisk trötthet. Nyttigt för en unghund!

Hurvida jag ska jaga älg med henne eller ej återstår att se, först och främst vill jag att hon ska jaga rådjur och gryt-vilt. Men visar hon supertallanger för älgjakt så är man ju inte sämre än att man kan ändra sig.

(Diila hälsar att hon skiter i vad hon jagar... bara hon får jaga!)

Jag har en grävlingsfälla utplacerad vid en odling på markerna där jag jagar småvilt, denna kollar jag till varje dag på väg till jobbet.

Imorse hade jag turen att få se kronhjort när fällan skulle kollas, har sett nästan varje år och stammen verkar bli större och större för varje år.

Ute på en lägda stod en stor kapital hjort och en hind med kalv. En kapital kronhjort är enligt mig det ståtligaste klövvilt man kan se i den svenska faunan.

Lägger upp lite bilder, tyvärr så är kvaliteten rätt dålig. Blev tvungen att fota med mobilkameran, genom linsen på min handkikare... borde skaffa mig en kamera med telezoom objektiv.
 

 

 

 

Nu har jag landat... Bloggtorkan är över. =)

En kort summering av älgjaktsveckan:

- 10 älgar skjutna (Normalt för första veckan)
- Ingen jaktlycka för mig tyvärr.
- Inget ståndskall för Qajsa, trots många upptag.
- Björnkontakt på fredagen, björnen vrålade åt en av lagets hundar så den sprang ner till passkedjan. Jag var alldeles i närheten och björnen gick sen innanför mig i en contorta-ungskog. När detta inträffade var 1 björn kvar på tilldelningen, när vi sen samlades efter såten så var det fullskjutet.
- Har sett ofantliga mängder med räv under veckan!
 

I morse drev Diila sitt första rådjur. Hon drev i ca 10 minuter, lite knackigt men med god vilja.
När hon tystnat gick jag efter och fick tillslut vissla in henne då hon inte riktigt hade koll på vart hon var.

Stolt husse och trött hund sitter nu på kontoret och myser... Snart är det oktober, och då får Diila chansen att jaga på riktigt. =)
 

Inkallningen funkade bra.

I helgen var jag och S uppe i Dorotea på besök. Jag och svärfar tillbringade mycket tid ute för att spåra av vägarna på hans jaktmark. Vi hittade lite spår och skit längs vägarna... men det var hela tiden nån dag gammalt.

Här har en mindra björn kommit ner för en slänt.
 

Här kollar Elsa färskheten på en björnskit... ingen vittring alls tyvärr.
 

Här har en björn gått och skitit längs vägen mellan Fugelsta och Dockmyr natten till måndag.
 Enbart kråkbär i skiten, vilket speglar bärtillgången.
 

Det var en liten stackare som gick längs vägen, ca 7-9 cm breda spår.