Runt den 1:a oktober ser en ny liten jägare dagens ljus, och Fugelsta får ytterligare en invånare.
Spännande? Självklart! =)
 

Överallt ser jag dom. Eller överallt var kanske att ta i... Men jag ser helt klart väldigt mycket räv nu på dagarna.
Vilket är perfekt såklart med tanke på den lilla tyskan som åker med mig varje dag. Hon har den här veckan redan spårat två stycken.

Idag spårade vi den här krabaten som nästan var helt orädd. Stod nyfiket och tittade på medans jag snörade på mig kängorna och gjorde iordning Diila.
Vi följde sen spåret i gott tempo i ca 300 meter innan vi återvände mot bilen.
 

 

I fredags styrde vi kosan mot Västerbotten, jag, sambon och flocken.
Lördagen var vigd till spårning, men vi hann också med att kolla ett ev grävlingstillhåll under en virkeshög i ett garage. Vi i det här fallet är jag och svärfar.

Qasja och Diila fick spåra båda två, och båda skötte sig bra. Qajsa är rutinerad nu och det märks på henne, hon är säker på sin sak och gör få fel. Diila får lätta spår som är korta, men snart höjs nivån ett snäpp.
 

Grimbarts entré.
 

Här lägger vi spåret åt Qajsa och Elsa, Diila hjälper till... eller ja... typ.
 

Spårslut
 

I torsdags såg jag en räv som slank över vägen vid Sittsjön. Inga chanser får gå mig förbi, så ut med Diila och efter i koppel. =)

Diila, som visar ett brinnande intresse för särskilt räv-vittring, tog spåret och spårade i ca 40-50 meter. Sen fick vi vända pga en allt för strid å.
 

 
I lördags natt hade Fugelsta celebert besök av nalle. Björnen, som enligt min bedömning är en ungbjörn, hade gått över lägdan förbi vår sommarlagård (150 meter från husen i byn) och sen styrt kosan norrut.
 

 
Lägger upp en bild på "rävtokiga" Diila också som här står och vill ha rävskinnet som hänger på tork i pannrummet. Tar jag ner skinnet så ruskar som det som en galning. =)
 

I fredags packade sambon bilen med Diila och grejer och for till Västerbotten. Jag och "storhundarna" stannade hemma i Fugelsta.

Jag och Qajsa var uppbokade på hundkurs med ForsWards Hund & Jakt i Stugun hela helgen.

Kursen var bra, och handlade till nästan 100% om ledarskap från förarens sida. Man får den hund man förtjänar.
Qajsa skötte sig bra hela helgen och var trött på kvällarna, vilket visar på att hon fått tänka under dagen... vilket är bra!
 

I fredags for jag och jaktkompisen S till skogen för att jaga bäver. I höstas etablerade sig en bäverfamilj i anslutning till en av vägarna på marken. Trumman är igentäppt och vägen fungerar nu som damm. Detta är ett problem, vägen kommer inte hålla för denna typ av påfrestning allt för länge till.

Hur som helst så fick vi syn på en bäver direkt när vi kom dit, och jag fick strax ett bra läge på den och kunde skjuta. Det var ett ungdjur, och antagligen finns två stora djur kvar.

Vi kommer fortsätta jaga, dels för att det är en trevlig jakt men mest för att rädda vägen.
 

Damm/väg
 

S gamle vorsteh Grim fick äran att apportera bäver som låg på en liten ö ute i vattnet.

Jägareförbundet kommer nu börja mäta och bedömma skallar från rovjur och bäver på samma sätt som man mäter horn från diverse klövvilt. Detta tycker jag låter jättekul, och nästa gång jag skjuter en stor räv/grävling (förhoppningsvis för Diila) så ska jag koka skallen och låta den mätas. =)

Läs mer här.

Skallen på bilden hittade jag och Diila idag när vi var ute och planerade i skogen. Troligtvis är det en rävskalle.

Jag bara undrar. För isvindarna och den snö som låg på gräsmattan igår morse säger motsatsen... BURR!!!
 

 

Här är jag och Diila ute på bakgården i snålblåsten och leker. Diila är nu 14 veckor, och full av energi! ( Mellan tupplurarna i alla fall. ) Diila gjorde i fredags sitt första spårningsjobb, en räv som jag såg från bilen. Hon följde spåret gallant i 60-70 meter med husse hejandes bakom. =)