Hundmys i lagårn...
Ett galler sattes upp som delade upp rummet i två delar. Detta för att vi ska kunna ha ett element som kan stå fritt från hundtänder under vintern.
Hur som helst så vart jag nöjd med resultatet och hoppas dom kommer gilla att ligga där inne när nordanvinden viner i januari. Vid tillfälle ska jag skruva upp en liggbänk och montera fast en vattenskål i väggen... men nu är det ju i alla fall snyggt och varmt där inne. ( Diila, som inte har så mkt päls, hälsar att det vart bra.)
Diila och Coda kollar in deras nya "hundrum".
En älghund till?
Hur som helst så fick den lilla tyskan uppleva sitt första möte med älg.
Jag såg när hon fick vind av dem och i och med det så drog hon iväg som ett skott. Upptaget lät inte vänta på sig och det gick i sakta gångstånd nedanför den brant där jag stod. Jag hängde på för att höra vart det tog vägen men hann aldrig se djuren. Spåren skvallrade att det var ko och kalv det var frågan om.
Ett flertal gånger hade hon så bra kontakt med älgarna att hon såg dem, det hördes väl på skallet hur det plötsligt blev kraftigare och med mera utdragna yl. Älgarna verkade aldrig ha bråttom utan lunkade på i lugnt tempo, dom undrade väl va f-n det var för nån liten råtta som kom och skrek i deras spår...
I ca 10-15 minuter höll hon i älgarna innan hon släppte. Och då började hon "pipa" lite då och då, dvs hon hittade inte hem. Vis av erfarenhet från tidigare unghundar så satte jag mig att vänta. För så länge man har pejl på hunden så kan den inte springa bort sig totalt.
Efter att ha vimsat på i en kvart kom hon så småningom på att hon kunde ta sina egna bakspår och återvända till en glad husse.
Nu ligger Diila i min besöksfåtölj här på kontoret och snarkar. Hon var riktigt trött när hon hittade mig, och jag tror att det mesta var psykisk trötthet. Nyttigt för en unghund!
Hurvida jag ska jaga älg med henne eller ej återstår att se, först och främst vill jag att hon ska jaga rådjur och gryt-vilt. Men visar hon supertallanger för älgjakt så är man ju inte sämre än att man kan ändra sig.
(Diila hälsar att hon skiter i vad hon jagar... bara hon får jaga!)
Hjort i brallan?
Jag har en grävlingsfälla utplacerad vid en odling på markerna där jag jagar småvilt, denna kollar jag till varje dag på väg till jobbet.
Imorse hade jag turen att få se kronhjort när fällan skulle kollas, har sett nästan varje år och stammen verkar bli större och större för varje år.
Ute på en lägda stod en stor kapital hjort och en hind med kalv. En kapital kronhjort är enligt mig det ståtligaste klövvilt man kan se i den svenska faunan.
Lägger upp lite bilder, tyvärr så är kvaliteten rätt dålig. Blev tvungen att fota med mobilkameran, genom linsen på min handkikare... borde skaffa mig en kamera med telezoom objektiv.
Älgjakt...
En kort summering av älgjaktsveckan:
- 10 älgar skjutna (Normalt för första veckan)
- Ingen jaktlycka för mig tyvärr.
- Inget ståndskall för Qajsa, trots många upptag.
- Björnkontakt på fredagen, björnen vrålade åt en av lagets hundar så den sprang ner till passkedjan. Jag var alldeles i närheten och björnen gick sen innanför mig i en contorta-ungskog. När detta inträffade var 1 björn kvar på tilldelningen, när vi sen samlades efter såten så var det fullskjutet.
- Har sett ofantliga mängder med räv under veckan!
Två igår, tre idag.
Två igår, tre idag.
Två i backen. Qajsa skrämde fram den ena ...
Två i backen. Qajsa skrämde fram den ena till en passare
Funkar detta så kommer löpande rapporter f...
Funkar detta så kommer löpande rapporter från Jämtlands djupa skogar nästa vecka.
Drar till skogs...
På söndag morgon åker jag ner till kojan för en veckas älgjakt. Ska undersöka möjligheten till att mobilblogga, men det återstår att se... =)
Skit jakt på er alla jägare där ute! // skogstokig
Rådjursdrev...
När hon tystnat gick jag efter och fick tillslut vissla in henne då hon inte riktigt hade koll på vart hon var.
Stolt husse och trött hund sitter nu på kontoret och myser... Snart är det oktober, och då får Diila chansen att jaga på riktigt. =)
Inkallningen funkade bra.
Vart är björnarna?
Här har en mindra björn kommit ner för en slänt.
Här kollar Elsa färskheten på en björnskit... ingen vittring alls tyvärr.
Här har en björn gått och skitit längs vägen mellan Fugelsta och Dockmyr natten till måndag.
Enbart kråkbär i skiten, vilket speglar bärtillgången.
Det var en liten stackare som gick längs vägen, ca 7-9 cm breda spår.
Lyckad hundträning...
Ser henne komma i bra fart i myrkanten, för att snabbt vika av in i skogen. Nu kom upptaget!
Rätt snart ser jag en ensam kalv som kommer upp på en backe i myrkanten. Qajsa jobbar på bra.
Snart flyttar sig ståndskallet en aning ut mot en hyggeskant och jag går in på 30-40 meter och både fotar och filmar. Tiken gör ett antal kontaktsök hos mig och jag klappar om henne och peppar!
Efter ca 30 minuters ståndskall i hyggeskanten får kalven vind av mig och springer ut en vända på hygget och sen in i skogen igen. Där bli det stopp igen och jag går efter. Vinden snurrade i skogen så innan jag hinner se dem igen börjar det dra sig ner för berget i sakta gångstånd.
Qajsa släpper efter 1 km då kalven simmar över en bred å, och återvänder till en sprudlande glad husse!
Rävjakt med Boström...
Hundtränarhelg...
Lördagen startade med att jag och en passare jagade av ett av bergen i närheten där björnen var synlig en vecka tidigare. Berget visade sig va tomt på både björn och älg, kunde inte hitta några tecken på att björnen vart i området.
Efter några timmars jakt for vi tillbaka till kojan och satte igång med tornbyggen. Fler jaktkamrater anslöt och snart hade vi spikat ihop 4 st torn. Dessa lastades på släpvagn och kördes ut till sina slutstationer.
Söndagen började med att jag och Qajsa gick av det område där björnen sågs, utan att varken hitta spår eller andra tecken som tydde på att björnen var på annat än genomresa.
Så efter en timme gav vi upp och for iväg till ett lite älgtätare område. Väl där hann vi inte gå långt förrän Qajsa fick upp ett färskt spår som hon drog iväg på.
Jag satte mig att vänta och snart kom upptaget inte långt från mig. Hon skällde stånskall i ca 5 minuter innan älgen började röra på sig. Efter en minut kommer en liten oxe över hygget snett mot mig, och hade det vart jakt så hade det nog vart klart vid det laget... ;)
Älgen kom över min spår och tog extra fart så Qajsa fick aldrig stop nån mer på den älgen.
Jag började gå ner mot ett pass på en myr i närheten för att lägga in det på min Astro. När det var gjort så började jag gå sakt mot ett annat pass i samma myrsystem och efter ca 100 meter får jag se en annan oxe som reser sig och går undan. Den hade kanske 10-12 pinnar.
Satte mig ner och väntade in Qajsa som jag såg var påväg tillbaka. När hon hittat igen mig och fått både beröm och vatten så tog hon sig an det nya spåret. Hon kom aldrig ikapp den älgen som hade ett för stort försprång men hon hängde på ett par kilometer i alla fall.
Summa sumarum så blev det ca 2 mil i benen på henne vilket gjorde gott!
Jag for hem och vilade några timmar innan det var Codas tur att få motion. Vi gick ner i ett område med myrar som avgränsas med sandåsar och granholmar. Vi gick en stor sväng och la in pass på GPS:en. När vi skulle gå till sista passet så följde vi en av sandåsarna som löper ca 1,5 km ner mot en å. Vi hittade två stycken fina rävgryt i slänten ner mot myren. Och i det ena grytet var det räv inne. =)
Coda var sugen på att krypa ner... men husse var inte lika sugen. Så vi markerade gryten på GPS:en och gick vidare.
När vi nästan var tillbaka vid vägen så fick Coda upp en orrhöna som han skällde ca 30 minuter på innan jag lyckades skrämma fågeln som satt i ett annat träd än det han markerade. Vi begav oss upp mot bilen igen och framme på vägen fick han tag i ytterligare en orrhöna som satte sig bara 20 meter från vägen. Jag lät han skälla ca 10-15 minuter innan jag skrämde och kallade in Coda.
Nu var klockan fem och en lång hundträningsdag var slut. Coda fick ca 1 mil i benen vilket kommer göra gott nu när fågeljakten startar på onsdag.
Här kommer några bilder...
Ett av gryten... Perfekt för Diila nästa säsong. =)
Räv...
Coda ståndar orrhönan vid vägen... Duktig kille!
Spänningen tätnar...
På lördag är det den 21:a augusti, och då vet ju ALLA vad det är för dag. Björnjaktspremiär!!!
Det som är lite speciellt med just årets premiär är att vi med största sannolikhet har björn inne på jaktmarken.
För lite över två veckor sedan sågs en stor björn springa över ett hygge på marken, och i måndags kväll mötte jaktledarn i vårt lag en björn på 70 meter när han var ute för att kolla upp bandningen till ett pass.
Så summa sumarum så finns goda möjligheter inför helgen.
Så vi kommer att försöka jaga på lördag... men i vilken utsträckning och med vilket resultat återstår att se.
Om vi inte lyckas så får vi hoppas på kommande septemberjakt, då vi är fler passare och hundar.
Här luktar Diila på en nattfärsk björnrusa som låg längs vägen mellan Lillsjöhögen och Lit i morse.
Diila är "van" vid björndoft och inspekterade därför rusan väldigt nogrannt, hon till och med kraffsade lite i den för att frigöra mer arom... ;)
En milstolpe i bloggkarriären...
Jag är inne på mitt 4:e år som bloggare, och nu har jag äntligen nått en milstolpe i bloggkarriären.
För natten mellan söndag och måndag fick jag nämligen min första "hat-kommentar". Någon där ute i cybervärlden har helt klart en stark åsikt om mig och hur jag lever.
Det som är lite konstigt bara är varför personen i fråga valde att kommentera ett inlägg från april 2008?
Här kan ni gå in och kolla både kommentar och blogginlägg själva... och som ni ser så har personen verkligen slagit huvudet på spiken i dennes bedömning om mig. ;)
Bockjaktsmorgon...
Ingen bock synlig... Nordliga vindar...
Tidig morgon...
Tränar hunn...
Bra tips!
Detta:
Ledde till:
En av gångarna var mer intressant än de andra och Diila försökte gräva sig ner. Antagligen låg det räv inne.
Husse vägrade stryka kopplet, trots att Diila både skrek och drog ner i öppningen. Än är hon för ung.
Roligt att hitta ett jordgryt i de här trakterna som annars kan jämföras med ett månlandskap. Sten och åter sten...
Nattliga bestyr...
Diila, som älskar rävar mer än nåt annat här i världen, ruskade så det stod härliga till.
Efter vi återvänt hem vid midnatt var Diila så uppskruvad att hon inte kunde slappna av på nästan en timme...
Nu ligger räven i frysen för framtida spårläggningar. =)
Suddig bild... men stämningen finns där ändå. ;)
You can run. But you can´t hide!
Gryt lokaliserat!
