Bäverjakt...
Hur som helst så fick vi syn på en bäver direkt när vi kom dit, och jag fick strax ett bra läge på den och kunde skjuta. Det var ett ungdjur, och antagligen finns två stora djur kvar.
Vi kommer fortsätta jaga, dels för att det är en trevlig jakt men mest för att rädda vägen.
Damm/väg
S gamle vorsteh Grim fick äran att apportera bäver som låg på en liten ö ute i vattnet.
Guld-grävling?
Läs mer här.
Skallen på bilden hittade jag och Diila idag när vi var ute och planerade i skogen. Troligtvis är det en rävskalle.
Är våren verkligen kommen?
Här är jag och Diila ute på bakgården i snålblåsten och leker. Diila är nu 14 veckor, och full av energi! ( Mellan tupplurarna i alla fall. ) Diila gjorde i fredags sitt första spårningsjobb, en räv som jag såg från bilen. Hon följde spåret gallant i 60-70 meter med husse hejandes bakom. =)
Rätta virket?
Igår spikade jag ihop en liten provisorisk grytgång åt Diila. Till en början var det lite konstigt, men efter lite uppmuntran och godis var det hur kul som helst. =)
Lagen om terriers äganderätt...
§2. Om jag har det i munnen, så är det mitt.
§3. Om jag kan ta det ifrån dig, så är det mitt.
§4. Om jag hade det förut, så är det mitt.
§5. Om det är mitt, så kan det aldrig vara ditt på något sätt.
§6. Om jag tuggar sönder det, så är alla bitar mina.
§7. Om det ser ut som mitt, så är det mitt.
§8. Om jag såg det först, så är det mitt.
§9. Om du leker med något och lägger det ifrån dig, så är det automatiskt mitt.
§10. Om det är trasigt och tråkigt, så är det DITT!
Ett ljus i mörkret...
Jag använder även reflexer på hundarna under praktisk jakt. Jag ser hunden bättre när jag smyger in på ståndskallet, och givetvis så känns det mycket bättre om hunden skulle bli kvar i skogen över natten om man har en bra reflex på.
Diila har precis fått sin första reflex. Jag valde en modell från UNCAB med flärpar som både syns framifrån/bakifrån och från sidan.
Diila ser ut som värsta eftersökshunden i sin lilla reflex.
Uppdaterad?
Blaser R8...
Personligen skulle jag inte lägga 60 000 på en bössa överhuvudtaget, och inte då det finns en billigare variant ( R93 ) som är minst lika bra.
Hur som helst så var det kul att testa en "nyhet".
Pics...
I fredags hittade jag och Diila en nyligen påkörd hare längs vägen mellan Skyttmon och Hammerdal.
Alla tillfällen för prägling bör tas, och det tog vi fasta på.
Väl hemma tog vi fram Mickel. Nosen gick som en dammsugare över skinnet
och hon hoppade och skuttade efter det när lektiden var över.
Diila har nu vid elva veckors ålder följande viltslag i "näsan":
Mård
Hare
Björn
Räv
Hoppas på att få tag på några rådjursklövar innan sommaren också. Så att vi kan börja träna spårträning.
Sover numera som en prinsessa.
På lördag kväll kom Bärra på besök. Och efter några timmars lek intogs framstupa-sidoläge på köksgolvet.
Bärra är född en dag efter Diila så han är en jämbördig lekkamrat.
Fick besök av en granne som kom och visade upp den bössa han har hemma för provskjutning.
En Blaser R8 för 60 000:- inkl kikare... Enligt min åsikt så är skillnaderna mellan denna och R93 alldeles för få för att ursäkta priset. Min granne skriver ibland i en jakt-tidning och det är för dennes räkning som han fick testa bössan.
Påsk i färg...
Jag och svärfar passade på att köra ut rävfällan söndagens skare.
Mys i solen...
Diila är en stor tjej nu som kan sitta själv och sola.
Lite bilder...
Diila följer med vart jag än går. Igår åkte vi skidor i skogen, skaren bar för både mig och Diila.
Här leker Nora och Diila hemma hos morsan.
Diila fick en mård av grannen Stig. Den tog hon tacksamt emot och mården fick sig en åktur runt gården.
Mården ska vi frysa in och använda under sommarens spårträningar.
Qajsa var också intresserad av mården, och hade gärna satt tänderna i den.
Qajsa och Diila är bra kompisar, även om Qasja tycker att Diilas tänder är i vassaste laget.
Här har flickorna däckat under köksbordet.
Qajsa fyllde förövrigt två år i tisdags, och det firade vi med leverpastej. =)
Transportträning...
Att åka ryggsäck kan va bra om det är långt att gå till grytet eller till mården är ringad.
Veckans kontorsråtta...
Husses knä är favoritplatsen när man är trött. Tur att man är liten så man inte är i vägen.
Kontorsjobb...
Diila jobbar med mig på dagarna, och idag har vi haft mkt kontorsjobb. Det är inget
som bevärar henne särskilt mycke, "Det är ändå kallt utomhus och här inne kan man ju
sysselsätta sig med diverse roligt".
Diila har anlänt till Fugelsta...
Väl nere checkade vi in på ett trevligt pensionat, åt Italiensk buffé och somnade nöjda med dagen.
Söndag morgon. Nu var det dax att för första gången träffa Diila. Trottatorparn´s Kennel ligger granne med pensionatet så vi var där redan 8:30 på morgonen.
Diila var lika fin som förväntat, och det var roligt att få träffa hennes mor Bessan som var en mycket trevlig tik.
Resan norrut började bra och Diila somnade nästan direkt. Nu till det mest fantastiska... hon sov hela vägen hem! Hon vaknade varje gång vi stannade för kisspaus, och åt lite mat samtidigt som vi åt lunch, däremellan så sov hon som en stock. Underbart!
Jag har vart med om att hämta hundar som spytt halva vägen och pipigt resten, så detta var en positiv upplevelse.
Hemma i Fugelsta, 13 timmar senare, travade Diila helt obekymrat in och gjorde sig bekant med huset.
Diila är otroligt lättsam. Snäll och lekfull som en valp ska va, och därtill helt orädd för nya saker och människor.
Mötet med Qajsa och Coda gick bra och hon charmade dem båda.
Nu börjar det roliga arbetet med att lära Diila alla de saker som en hund bör kunna, allt från lydnad till spårning och i hennes fall också grytträning.
Här kommer några bilder:
Diila sov gott på husses kudde hela vägen hem från Skåne.
"Dom kallar mig rävarnas skräck".
Mård luktar mums... för att inte tala om hur bra dom smakar.
Fugelsta 06:30
När man bor "på sia om" som vi gör så får man inte bli brydd när man får se detta när man kliver ut på bron på morgonen...
Förra veckan satt det ett gäng i björken brevid vårt köksfönster också... Coda tycker att han bor på världens bästa plats.
Fullt med orrar i björken bakom brorsans hus.
Låt mig få presentera...
Diila är en Tysk Jaktterrier.
Tanken är att Diila ska jaga främst räv och rådjur... men husse är såklart inte sämre än att harar, mårdar, minkar och kanske björnar går bra dom med. Förhoppningsvis kommer vi att ha mycket roligt tillsammans i framtiden!
Första bilden på Diila...
Adress: Skogen
Och vilken vinter sen, kyla och åter kyla. Passande nog så ligger Fugelsta högt över havet, och därför har vi undkommit den värsta kylan.
Minst 10 grader varmare än i Stugun med omnejd har vi haft varje dag... alltid nåt!
Men nu är våren på gång, även om det inte känns just nu...
Lägger upp ett flygfoto över en somrig by i skogen...
Fugelsta
Isig pejl?
Hittade en till synes bra lösning på www.trampet.se. Ett skydd som täcker "klumpen" på Astrid och skyddar laddningsuttaget från snö och is. Bör även skydda avstängningsknappen, som är svår att komma åt när den är inkapslad i ett tjock lager is.
Med på köpet får man sitt telefonnummer insytt enligt nedan.
Rävjaktshelg...
Lördagsmorgonen började med ett rungande drev, där Mickel liksom hamiltonstövaren Max hade stora problem med snödjupet.
Emellertid så kunde räven utöka sitt försprång och vi bröt för fika.
Under fikapausen kollade svärfar in det konstgryt som han byggt för några år sedan nere i byn. Spår och legor tydde på att minst en räv låg i grytet. Vi slängde oss i bilen och for ner till byn för att släppa in jack russel terriern Ester.
Jag och Mattias blev utställda som skyttar snett framför grytet, de andra skyttarna stod placerade i en taktisk ring runt området.
Efter att Ester skällt på räven inne i grytet i ca 40 minuter så plockade hon upp av husse vid en tur ut ur grytgången. Och efter några minuter så tittade räven ut. Efter viss tvekan så la räven i högsta växeln och gjorde några skutt ut i snön. Mattias fick ett läge mellan några stammar och sköt, räven vinklade upp sig med bredsidan mot mig och jag lät skottet gå. Räven tumlade runt och det blev lugnt.
Ester skickades in ännu en gång för att säkerställa att inga fler rävar låg inne.
Räven ska vi flå och sätta på tana vid tillfälle.
Söndagen bjöd på strålande solsken och perfekt temperatur. Tyvärr gjorde snödjupet jakt alltför svår och vi nöjde oss med kaffekokning och Bullens pilsnerkorv.
Superkul jakthelg där jag verkligen fick mersmak på grytjakt.
Här kommer pics.
Bullens... can´t hunt without it!
Ester ruskar Mickel efter väl utfört arbete...
En stadig rävhane...
Samarbete...
Man kan ju förstå att det var jobbigt för Max...
Jaktarrangören, (svärfar), till vänster och hundföraren Stellan till höger...
