En grythund ska ju krypa in under trånga utrymmen, så det kan man ju inte fya. Men det är lite äckligt när dom ( läs Diila ) kryper in under en farstukvist och rullar sig och äter på allt snusk man kan tänka sig.
Jag kunde efter ett tag locka ut terriern i fråga med en pinne... men det tog sin lilla stund.

Så nu ligger Diila nyduschad ( tur det finns dusch här på jobbet ) på mitt kontorsgolv och sover i godan ro.

Slutet gott, allting gott. ( Utom Diilas andedräkt förstås... )