Igår sköts en björn på grannmarken till Läroverket, dvs min jaktmark. Det var en hane på 248 kg som bet i gräset efter ett bra hundjobb av en jämthund.
Skytten, som jag bor granne med i Fugelsta, fick på två smällar när björnen jagade hunden ut ur en contorta-ungskog.

Jag var direkt där med Qajsa... såklart! Alla chanser att få nosa björn måste tas, och när det nu dessutom var i byn så... ja ni fattar.

Qajsa är otroligt cool runt björnar, det är precis som om hon tycker/tror att det är normalt nu med döda björnar till höger och vänster. Hon marcherar direkt fram och börjar undersöka björnen från topp till tå.
Efter att hon fått nosa en stund så lät jag henne sitta bunden ca 20 meter därifrån, och en sak är då säker... hon är den lugnaste och självsäkraste hunden jag haft. Hon ligger lugnt och stilla och tittar på allt folk och alla hundar som i omgångar kom och gick... så otroligt skönt med en sån hund.

 

Qajsa kollar in nallen...


skogstokig med björnen...