I måndags var jag med om mitt livs upplevelse! Men vi börjar från början...

I lördags morse var vår jaktledare och jagade hare på Läroverkets marker, på vägen dit fick han och hans lärling syn på en björn som gick ute på ett hygge... De hade kameran med sig och filmade björnen i minst 20 minuter.

Måndag morgon ger vi oss iväg för att jaga, och på vägen ut i bilarna så får jag syn på björnen på ca 150 meters avstånd på samma hygge.
Nästan alla i laget hinner se björnen innan vi åker vidare...

Efter första såten bestämmer vi oss för att göra ett försök på björnen. Farsan hade under morgonen lyckats tappa bort sitt magasin, så han hade bara en patron i loppet, och därför utsågs jag som skytt...
Farsan gick först med Kita i koppel... Vi gick längs en tät contorta-plantering, mot det hygge där björnen vart synlig, med vinden i ansiktet...
När vi kommit upp till hygget får farsan syn på björnen som är ute på hygget ca 80 meter ifrån oss...
Jag börjar smyga fram mot björnen som sakta går ifrån oss betande... efter en liten stund går björnen ner bakom en mindre kulle och försvinner ur synfältet... Vi avvaktar en stund tills vi återigen får syn på björnen som nu kommer ut på ca 60 med bredsidan mot oss. Jag lyfter geväret och siktar, men skottfältet är inte rent så jag tar ner bössan igen...

En vindpust sveper över oss mot björnen och den försvinner in i den täta contortan... vi avvaktar en stund innan vi släpper in Kita på spåren... Hon springer efter direkt, men kommer tillbaka som skjuten ur en kanon...

Vi går in i contortan för att pucha på henne, och när vi står inne i tätningen river hon igång och börjar skälla! *Spännande va?!* Efter ca två minuters ståndskall kommer hon tillbaka till oss igen, och vill nu inte gå ifrån oss...

Vi avbryter vårt försök och går ner till bilen igen...

"Det här var det coolaste jag vart med om!" säger jag till gubbarna på radion som under hela ansmygningen fått information från farsan som stod bakom mig med Kita...