Skogsrå...
Skulle väl förstås ha fattat... ett skogsrå kan ju inte leva ensam.
Hon är för vacker för att gå till spillo... men jag skulle väl ha fattat.
För visst skulle jag väl ha fattat... att jag inte ska hoppas mer.
Men jag hoppas ändå... för i mitt hjärta finns du kvar.
Mitt skogsrå...
Hon är för vacker för att gå till spillo... men jag skulle väl ha fattat.
För visst skulle jag väl ha fattat... att jag inte ska hoppas mer.
Men jag hoppas ändå... för i mitt hjärta finns du kvar.
Mitt skogsrå...
Kommentarer
Postat av: Anna
Mycket fint skrivet... varför så mycket smärta?
Postat av: tokis
Självömkan och poetisk ådra...
Trackback
