Att ta spåret själv...

Igår var S i stallet så då tog jag hundarna och for till skogen en sväng. Väl framme så lät jag Qajsa sitta kvar i bilen en stund då jag och Coda la ut ett spår åt henne... Coda tyckte jag var lite konstig som gick omkring och släpade på en frusen hårboll i skogen, och det har han ju lite rätt i.
Vi drog "tussen" över några vattenhål, en myr och sen över en torr grusväg och upp i en nyröjd ungskog... spåret blev ca 540 meter.

Jag satte på Qajsa "Astrid" och tog ut henne ur bilen. Redan på väg mot spårstart så ser jag på henne att `här luktar det minsann gott`.
Vid spåret konstaterar jag snabbt att hon vet vad hon ska göra så jag släpper henne direkt, och hon drar iväg. Jag stannar vid vägen och övervakar spårningen via "Astrid".
Det går lite fort ibland, då hon missar vinklarna med några meter... men hon kommer snabbt på att det är fel så då ringar hon direkt. Qajsa fixade spåret galant, och hade inga problem med vare sig grusvägen eller vattenhinder.

På vägen hem från skogen klev en älg över vägen. Den var vi naturligtvis tvungna att spåra, så selen åkte på och vi, jag och Qajsa, spårade älgen ett par hundra meter. Kanon!
 


Hund-TV:n
 
 

Framme vid målet...


Kommentarer
Postat av: Sofi H

:-)

2009-09-24 @ 08:00:18
URL: http://sofih.blogg.se/
Postat av: Patrik

Folk kallar oss jaktnördar!?

2009-09-25 @ 09:14:37
Postat av: skogstokig

Va? Hur kommer det sig?

2009-09-25 @ 13:50:51
URL: http://skogstokig.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0