Han sitter vid sin lägereld av gammal tjärved
Som så många kvällar och nätter förr
Här är han uppvuxen och lärd
I dom stora skogarna i norr är han fostrad

Hundra år av visdom värmer han och hans panna
Och kaffet värmer hans trötta och ensamma själ
Han är ung men tiden har varit hård
Här måste man veta hur, och varför, man överlever

I morgon måste han ge sig ut att jaga
För älgköttet har surnat
Kanske står Diana han bi den här gången
Gråhunden Jeppe snarkar vid hans sida

Det är tufft att leva här i skogen
Men skogen är hans hem
Den ger värme och mat
Virke till hans koja och bär om hösten

Inget kan ta hans kärlek till skogen ifrån honom
Inte ens den vackraste mö
För skogen är evig och rättvis
Och här är han fri