Mitten på juli och jag börjar redan känna hur det rycker i vildmarksgenen. Jag längtar så efter att få gå ut i tidig morgon med Kita och bössan på axeln. Det finns inget som ger mig en sån frihetskänsla som att ensam gå ut i skog och mark utan tider att passa och med matsäcken på ryggen... det är livet ska ni veta!

Med den analkande hösten kommer också de fina sommarkvällarna på skjutbanan. Det är roligt att sitta ner med jägare från olika lag och områden och lyssna på historier medans man väntar på att skjutledaren skall ropa upp ditt namn.

Nä nu får det minsann bli höst snart!